Håller verkligen med! Som en av de arga, orakade, fula feministerna är det svårt att känna systerskap när mina systrar hela tiden tycker att det är viktigare att markera avstånd till mig än till patriarkatet. Och det gör mig självmedveten på ett sätt jag kämpat för att slippa vara - känslan att många kvinnor tycker det är jobbigt när jag dyker upp och "bekräftar fördomar" om hur feminister ser ut och är.
Alltså din blogg är fantastisk! Jag har bara läst den i ett par veckor, men du lyckas hela tiden förmedla sjukt viktiga saker i korta träffsäkra texter. I love!
Om jag bara får rekommendera en enda feministisk blogg till någon intresserad, så kommer det lätt vara din :)
Hej! Kan du inte skriva lite om det här med manshat, hur det kommer sig och hur det funkar i relation till eventuell pojkvän, pappa osv. Jag läser många feministbloggar och tycker feminism/genus är superintressant, håller med i det mesta, men just manshatet har jag aldrig riktigt greppat. Jag tror alltid gott om alla män tills de bevisar motsatsen (naiv??) och då levde jag ändå själv i en våldsam relation i flera år som jag till slut lyckades ta mig ur. Men som sagt, förklara gärna manshatet för en oinvigd :)