#10xfeminism - 10. Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism

 
"Prins Charles känsla" av Liv Strömquist.
 
 
Särskilt serien "Jag tänker på Whitney". Usch, jag börjar grina nu när jag tänker på den. LÄS FÖR FAN.
 
Lite baksidestext: "»WHAT IS LOVE?« frågade sig den tyske eurodanceartisten Haddaway redan år 1993. I Prins Charles känsla söker Liv Strömquist nya svar på denna fråga, i en odyssé kantad av folkliga sexköpare, sociologisk teori, crackpundare, asagudinnor, antiromantik, hjärtesorg, dvärgar, psykoanalys och personangrepp."
 
 
"Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" av Barbara Ehrenreich.
 
Inte primärt en feministisk bok, men en bok som varit jävligt viktig för mig i min feministiska analys.
 
Lite baksidestext: "Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I "Gilla läget" diskuterar hon hur myten om positivt tänkande fått ersätta rationellt tänkande och lurat många amerikaner att de kan bli friska, rika och framgångsrika om de bara tror tillräckligt starkt på det."
 
 
"Bluffen" av Unni Drougge.
 
Älskar Berit Hård som tillåts vara precis lika alkad och utlevande som manliga huvudpersoner i svenska dussindeckare. Och det finns tre delar! Har bara läst "Bluffen" och "Förkunnaren" än så länge, men så bra och rolig!
 
Lite baksidestext: "Någon försöker döda Sveriges mest bästsäljande författare med en penna på bokmässan i Göteborg. Dekadenta, överviktiga skandaljournalisten Berit Hård råkar filma attentatet. Med rått sinne för underhållningsvärdet hos en mediebransch i kris inleder Unni Drougge en planerad spänningstrilogi med Berit Hård som centralfigur."
 
Det här är en del av Onekligens #10xfeminism-bloggutmaning. Alla rubriker hittar du här.

#10xfeminism - 9. Så syns feminismen i min vardag

Det här är en rubrik som jag har bävat för. Det ligger väldigt nära till hands att bara rada upp alla grejer som en gör i jämställdhetens namn och invänta ryggdunkarna. Att vi åtminstone försöker leva jämställt, är inte det gott nog?
 
Men nej, jag tänker inte gå in på det spåret. Feminism är mer än bara ett gäng handlingar med goda intentioner för mig, det är ett sätt att förhålla sig till världen jag lever i. Det syns ju givetvis på så sätt att jag exempelvis har en feministisk blogg och att vi har haft ambitionen att dela lika på vår föräldraledighet (dvs innan jag blev sjukskriven, nu kommer Barnafadern att ta ut flest dagar av oss), men för mig spelar det som allra störst roll för hur jag ser på mig själv. Att jag kan sätta mina upplevelser i ett sammanhang, att världen blir begriplig och därför hanterbar. 
 
Det här är en del av Onekligens #10xfeminism-bloggutmaning. Alla rubriker hittar du här.

#10xfeminism - 8. Den viktigaste feministiska frågan för mig är...

Inte den enda som är värd att kämpa för.
 
Som Onekligen själv är inne på i sitt inlägg under samma rubrik: Det går inte att välja en! Det finns så sjukt många och de hör ihop och går inte att separera från varandra.
 
Men jag är glad över den utveckling jag upplever att svensk feminism har haft på sistone, åtminstone på nätet. För ett år sedan tyckte jag att det var omotiverat stort fokus på barn och könsneutrala kläder, vilket inte är oviktigt men slukade hela utrymmet för andra feministiska frågor och framför allt andra feministiska röster - röster som inte är den vita medelklass ciskvinnans.
 
Feminismen kan nämligen inte bara vara framåtsyftande - den kan inte bara handla om de värderingar och möjligheter vi vill ge våra barn, den måste också handla om vilka värderingar vi själva har och vilka möjligheter vi vill att människor ska ha idag att leva sina liv. Feminismen måste vara i och verka i nuet, inte i en avlägsen framtid som aldrig inträffar.
 
Det här är en del av Onekligens #10xfeminism-bloggutmaning. Alla rubriker hittar du här.