Flickvänsmaterialet

 

Vid första anblick kanske det här känns mer som ett depressionscitat än ett inspirationscitat, men jag känner mig stärkt av den här insikten och det var det som fick mig att go all in och faktiskt på riktigt börja blogga om feminism - insikten att jag är hatad av män oavsett om jag är uttalad och öppen feminist som bedriver min kamp offentligt, eller om jag inte är det. Jag är hatad för att jag är kvinna, och enda skillnaden mitt feministiska ställningstagande egentligen gör är att fler män kommer att uttala sin avsky gentemot mig högt.

 

Det betyder också att jag inte har någonting att förlora. Om jag så sprang patriarkatets ärenden och försökte leva upp till mäns krav på en god och riktig kvinna så skulle de fortfarande se mig som en mindervärdig människa. De skulle fortfarande hata mig, bara inte lika öppet.