Hönsbärsvägens mest underskattade komiker

Min pappa är en historieberättare. Han älskar att berätta om roliga saker som har hänt honom.
 
Om sin iranske kompis som grön av avsmak och förfäran slängde burken med surströmming i soporna och sprang ur köket medan han skrek att "fisken är dålig, fisken är dålig". Om den skrävlande gårdfarihandlaren Fisk-Ante där han växte upp som sa att det var bäst att han gav sig av hemåt innan bensinen i moppen tog slut. Om vår gamla granne Nilsson, som ställde ett ultimatum till sin fru om styvsonens undulat - "du får välja, antingen mig eller fågeln" - och fick svaret "då flyttar du". 
 
Pappa skrattar ibland så att han gråter innan han har kommit till poängen, snubblar över flera led i historien för att han är så ivrig att komma till punchlinen. Och det gör ingenting, för vi kan historierna utantill vid det här laget. Min sambo också, trots att han bara varit en del av familjen i drygt tre år.
 
När jag bodde hemma hörde jag dessa historier dagligen, uppblandat med dåliga ordvitsar och annan pappahumor. Så där som pappor är mest. Jag och mina bröder brukade himla med ögonen och sucka, varpå pappa skrattande brukade säga att han var Hönsbärsvägens mest underskattade komiker.
 
Nyligen läckte ett mejl från Raw Comedy Clubs Mårten Andersson till komikern Karin Adelsköld ut. Mårten beklagade sig över att de sålt så få biljetter till deras gemensamma evenemang Amelia Comedy Queen, och menade att det inte var en slump att de sålde så mycket sämre när det var kvinnor som stod på scenen. Implicit - kvinnor är helt enkelt inte lika roliga som män.
 
Det här är inte en åsikt som på något sätt är unik för Mårten Andersson. Även Robert Gustafsson, som vid ett flertal tillfällen har blivit utsedd till Sveriges roligaste man, har uttryckt sig på liknande och än mer tydligare sätt när han i en intervju menade att män är biologiskt betingade att vara roligare än kvinnor. Humor är alltså primärt ett sätt att tjusa det täckta könet och väga upp för de andra brister en har som avelshingst.
 
Det är inte en slump att det är två vita medelklass cismän som gör dessa uttalanden. Det är inte en slump att deras anledningar att se det komiska i vardagslivet är att det är ett sätt att få knulla, antingen bildligt talat av en publik som skrattar åt dem och bekräftar dem i deras jakt på uppmärksamhet eller rent bokstavligen. Humor som ett sätt att få bekräftelse är den priviligerade vite mannens analys av humor som förteelse, och långt ifrån dess enda användningsområde.
 
Humor är också ett sätt att synliggöra och motarbeta förtryck. Det ser vi inte minst nu i den feministiska vår som breder ut sig över vårt land. Förlaget Galago ger ut seriealbum efter seriealbum med kvinnliga feministiska tecknare som Liv Strömquist, Nanna Johansson och Sara Granér, Bianca och Tiffany Kronlöf gör succé med sin webbteveserie Full Patte och en av våra mest älskade programledare Gina Dirawi slog sig fram genom att göra roliga YouTube-klipp på sitt flickrum som hon sedan la ut på sin blogg. 
 
Gemensamt för samtliga exempel är att de gör humor av förtrycket som de utsätts för i egenskap av att inte vara en vit medelklass cisman, av att inte vara normen i samhället. För att synliggöra och motarbeta det.
 
Jag tänker på min mamma. Min mamma är inte typen som drar skämt och berättar historier, det överlåter hon till min pappa. Han får ta den platsen, hon har inte det behovet av att höras och synas. Min mammas humor är lågmäld och kräver inte ens alltid en åhörare där hon sitter under fläkten i köket och muttrar. Men hon är observant och skarp och leverar syrliga sanningar till den som tar sig tid att sätta sig ner och lyssna. 
 
Och det är just det - den som menar att män är roligare än kvinnor har helt enkelt inte öron att lyssna med, förmodligen för att han är alldeles för upptagen med att skrävla om sig själv och sina bravader. Han känner inte att scenen under honom mullrar, att jorden är på väg att öppna sig och att det ur den kommer en vulkan av begåvade, smarta och roliga kvinnor vars humor är betydligt mer relevant än ännu en trött Tony Rickardsson-sketch.
#1 - - Tanthilda:

Du är bara bäst <3

Svar: <3
Flickvänsmaterialet

#2 - - Moa:

Så himla fin text. Måste även påpeka att jag alltid tyckt att din mamma är hysteriskt roligt. Men precis som du säger är hon det i smyg.

#3 - - Ceci:

Kan du inte bjuda på lite iaktagelser från köksfläkten?

Svar: Ja, det kanske jag kan göra! :)
Flickvänsmaterialet

#4 - - sara:

Så sant. Upplever också att många män på ett lite rörande/beklämmande sätt tror att det finns en koppling mellan att kvinnor skrattar åt deras skämt och hur roliga de faktiskt är. De verkar helt ha missat den sociala kod som kräver av en socialt accepterad kvinna att alltid skratta år en man som skämtar - även om hans "skämt" egentligen är så tråkiga att hon vill gråta.

Svar: Ja, män går ju själva omkring och tror att de är nån slags oupptäckt ståupp-genier. Träffade så många såna idioter när nätdejtade.
Flickvänsmaterialet

#5 - - helena:

Ja det hade varit bättre om han hade hållit sig borta, eller hållit tyst, varför skulle han gå in i detta projekt om han egentligen inte tror på det? Nej fram för fler roliga kvinns!

(Läser också gärna någon mamma-anekdot om det är möjligt, menar, du har säkert ärvt din fantastiska humor från henne :)

Svar: Ja, verkligen! Vi behöver honom inte, även om han hemskt gärna vill tro det.
Flickvänsmaterialet

#6 - - sak:

Sara slår huvudet på spiken. Jag har börjat öva på att inte skratta åt män när jag faktiskt inte tycker att de är roliga - det märks väldigt tydligt hur ovana män oftast är vid det.

Svar: Ja! Prova att inte förstå en man också, alltså att inte aktivt fylla i den där informationen som han utelämnar. Mycket intressant experiment!
Flickvänsmaterialet